På torsdagar brukar Henrik lämna barnen så jag får sova ut. Så även idag, men innan de åkte kom han in till mig och undrade var Jeppes svarta jacka är, för han "vill inte ha den orangea jäveljackan!" Jag kom på att den kanske ligger kvar i min cykelkorg sen igår, men det gjorde den inte. Hoppas bara inte att den blev kvar där igår och nån har snott den...

Jag kunde inte somna om, tankarna virvlade runt i huvudet. Jag är glad för många saker men ledsen för att jag är sjuk och inte ska iväg på morgnarna till skolan eller nåt jobb. "Alla andra" gör ju det... jag vill oxå. Jag tycker livet är orättvist mot mig :-( Varför, varför skulle jag drabbas igen?? Räckte det inte med bröstcancer!? Det känns som jag inte riktigt kan glädjas fullt ut åt det roliga jag är med om, eller när nån berättar nåt för mig. Jag kommer ofta på efteråt att jag inte reagerade så mycket och sa det jag eg. tycker. Så ni som läser det här; jag gläds med er även om det inte verkar så. Och så har jag svårt att känna medlidande när nån beklagar sig över vad det nu är. Jag byter gärna!!! Men samtidigt vet jag ju att jag var likadan innan jag drabbades av denna j-a sjukdom och visst klagar även jag över småsaker. Så om ni inte tycker att jag verkar bry mig så kanske ni förstår varför?

Idag har jag mycket på min lista, bl.a hämta våra pass! Det känns ju skoj iaf!

Ikväll är det simskolavslutning för Jonna, så det blir äventyrsbadet igen :)