Livet är inte snällt mot mig :) Var på läkarbesök idag och fick svaret från senaste röntgen... Tillväxt i levern fortfarande och dessutom förändringar i höger lunga som troligtvis är tumörer. Vad ska man säga??? Varför funkar inga cellgifter på mig? Fick ju byta för 3 månader sen och nu är den sorten redan förbrukad. Ska få prova en annan sort nu, som enligt läkaren är min sista chans :) Men kan det verkligen vara så??? Vi ska be om en second opinion.

Efter besöket när Henrik och jag blev själva satte dödsångesten in, fy fan vilken känsla! Har jag faktiskt bara haft så ordentligt en gång innan och det var när jag fick bröstcancer fösta gången 2005. Då trodde jag livet var slut, men det var det ju inte. Är det det nu?

Vi kan bara hoppas att den nya sorten faktiskt hjälper, den bara måste det! Jag behövs ju här på jorden hos min familj! Jag vill bara få leva! Jag har mått så bra på sista tiden och känt mig glad, vad händer nu? Hur mycket ska vi förbereda barnen?

Jag känner mig ändå konstigt "bra" vid mod... lyckas väl förtränga eller kan/vill inte ta in det. Har ju inte ens riktigt fattat att jag har metastaser i hjärnan än... Hur mycket klarar psyket av? Jag hade väl aldrig trott innan att jag skulle vara så här stark, tycker inte att jag har varit det innan i livet. Men vid hårda prövningar händer det väl saker i kroppen.

Henrik tog ledigt efteråt och imorgon, känns skönt.

Hur ska vi gå vidare? Det bara snurrar i huvudet, samtidigt som jag känner mig tom.

Jag orkar inte prata med någon nu, men om ni vill höra av er så gör det via mail eller sms. Så ringer jag när jag orkar.

 

Ingela

23 juni 2009 18:01

Vi är många som tänker på er och sänder all vår styrka och mod! Vi håller tummar och tassar att din nya cyto gör det den ska. Stor kram! Busan

http://bc-busan.bloggagratis.se

 

Malin

23 juni 2009 23:49

Jag läste det du skrivit hos cancertjejer och vill bara skicka en massa styrka. Hoppas verkligen att de hittar ett cytostatika som fungerar på dig. Håller tummarna, hårt! Malin

 

anna

24 juni 2009 09:51

Jag är också ledsen....för---nade cancer-elände. Du är en stark tjej, det har jag förstått och fortsätt kämpa, mirakel har hänt förr. massor av kramar Anna

 

Pysan

25 juni 2009 18:51

Vännen då.. det kan inte vara så att det inte finns något annat att sätta in.. jag fick veta att om inte det jag får nu inte tog så finns det 4-5 andra saker de kan sätta in.. och jag tycker att doktorn inte har rätt att säga så som han sa till dig...

Tänker på dig vet du...

Kram Pys

http://pysan.wordpress.com

 

HadrianKwame

30 januari 2017 10:25

You made some decent points there. I looked on the internet for the issue and found most individuals will go along with with your website.
http://www.palmettoparent.com/User-Profile/userId/49521.aspx
http://www.cosm.co.nz/community/profile/courtneyfuller/about
https://slides.com/courtneyfuller
https://www.zotero.org/courtneyfuller
https://www.openstreetmap.org/user/CourtneyFuller

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den finaste av alla har nu lämnat oss.  Tack alla ni som stöttat och hjälpt Victoria under denna svarta period. Jag vet att ni betytt väldigt mycket för henne.   /Henrik ...

  Hej allihop! Jag har haft det väldigt jobbigt med andningen, hosta och orken en tid nu. Har mest bara legat hela dagarna. Jag har pratat med min sköterska och läkare och det är lite grejer på gång. Jag skriver mer en annan dag.   Kram p...

  Idag ska jag träffa min vän Anna från Cancerforumet, vi ska ses i Tuna Park. Det blir lika långt för oss att åka så det passar bra. Jag ska åka tåg och det var länge sen! Det är ett byte, men det ska jag väl klara av. Mamma kommer hit och kör mig...

  Jag var på utvecklingssamtal med Jonna imorse, det gick bra! Det är ju alltid skönt att höra även om man vet ungefär hur de ligger till. Fröknarna bryr sig mycket om oss, håller ett öga på hur Jonna mår och frågar hur vi har det hemma och så. Kän...

Jag fick så ont i magen i fredagskväll och det höll i sig hela helgen. Nu är det bättre, men inte bra. Jag dessutom varit så trött, sovit flera gånger och knappt orkat stå på benen. Tur att jag har Henrik som tar hand om allt när jag inte orkar. B...